5:2?

Så, efter att ha insett att 81 kilo kanske inte är så hälsosamt på 164 cm, så har jag bestämt mig för att ta mig ner i vikt en liten bit. Inte till ett skelett eller så, men till en mer hälsosam vikt. Och så vill jag gärna komma i mina byxor igen, även om de är trasiga och lappade, för jag har fan inte råd att köpa nya.

Min plan är att till viss del följa 5:2-dieten, men inte hålla på och fjanta med massa recept och skit. Två dagar i vecka blir det alltså grönsaker och lättfil, och i övrigt är det normalt ätande som gäller – med en liten abrovink. Jag tänker nämligen dra ner på kolhydrater så mycket som möjligt (NEJ, jag tänker inte bli nån jävla LCHF-idiot), och byta ut pastaportionerna mot smaskiga grönsaker. Idag till exempel. Kvällsmaten bestod av ett veritabelt lass med broccoli, 100 g ugnsstekt falukorv och louisiana hot sauce – för att det faktiskt ska smaka nånting 😀

Förutom kostomläggningen försöker jag nu att gå minimum en mil om dagen, eftersom det inte spelar nån roll om man äter rätt om man inte rör på sig. Min viljestyrka verkar finnas med mig i alla fall – jag bakade chokladkakor till A igår, och jag åt inte en enda! Och burken står mitt på vardagsrumsbordet, och jag har inte tagit ett enda bett! Kan bero på att jag är så vansinnigt mätt efter min broccoli- och korvkvällsmat.. Så skare va! Imorgon blir det fisk med tomat, tamejtusan.

Nu ska jag glida ner i sängen (som står i mitt vardagsrum) och vänta på Vem Vet Mest så jag kan träna hjärnan i samma takt som kroppen. Igår kunde jag faktiskt gå milen i raskt tempo utan att bli andfådd! Och jag fick även kommentaren av kära A att ”that diet thing is definitely working, your thighs are noticeably thinner. And your tummy too! But you do know I don’t care, right? You look great anyway.” Maw 😀

Håller på och virka en mössa också, en svart med bubbelstygn. Jag gjorde en grön sådan för ett tag sen (bild kommer) men då påpekade folk att jag såg ut som ett ekollon..

Mot Sherwoodsängen!

Annonser

Host host..

Host host host.. Så var det höst igen och SJÄLVKLART så åker jag på min årliga lunginflammation. Med min astma så kryper alla höstförkylningar ner i lungorna på mig och orsakar ett rent helvete för mig. Om man ändå kunde virka kortisoninhalatorer så skulle det vara kanon, men än så länge kan man bara köpa dem på apoteket för dryga femhundringen, så det får vänta till CSN-utbetalningen nästa vecka. Håller jag mig bara i stillhet så ska det nog gå bra 🙂

Detta medför ju dock att jag är alldeles för trött för att göra något vettigt härhemma, så min lägenhet ser ut som en av FBI:s crash pads. Förhoppningsvis så kommer orken tillbaka till helgen så jag får lite gjort.

Tänkte ändå dela med mig av några bilder på pryttlar jag gjorde innan jag blev dålig, även om recepten kommer senare 🙂

Lite rågbröd med flingsalt och valnötter

Photo 2013-09-13 18 29 18

Paj med karamelliserade äpplen och smuldeg

Photo 2013-09-13 18 55 49

Åsså två bilder på en liten krabat som jag virkade till A. Han döpte den till Harry Turtledove, och nåde den som snor honom alltså..

Photo 2013-09-04 15 35 52 Photo 2013-09-04 15 36 01

Harry är fylld med ris, och går att värma i micron. Det är alltså en lindrande värmekudde! Mönstret kommer från Unga Reumatiker. Jag rekommenderar ett besök på deras sida om ni har slut på ideer att virka, för ni kan göra en insats.

Medan jag ändå är vaken så kan jag ju tipsa om ett par andra sidor som bedriver hantverksvälgörenhet. Mams, det här lär du gilla 😉

Sticka för livet – Virka eller sticka halsdukar som säljs till förmån för barncancerfonden. Läs mer här: Barncancerfonden

Hjärtekatten – Virka en katt för barn som föds med ett hjärtfel. Läs mer här: Hjärtekatten (”Hjärtekatt” är faktiskt mitt främsta smeknamn på min lille pys.. Det måste vara ett tecken!)

Hjälpstickan – Virka eller sticka till hemlösa. Vantar, mössor, strumpor, halsdukar, halskragar osv. Läs mer här: Hjälpstickan

The Mirembe Orphan Project – En 23-årig tjej som håller på att starta ett barnhem i Uganda. Virka eller sticka till barnen. Filtar, kläder, mössor osv. Läs mer här: The Mirembe Orphan Project​

Babydjungeln – Virka en bläckfisk för för tidigt födda barn. Läs mer här: Babydjungeln

Sticka och Skicka Rumänien – Sticka barnkläder, mössor, vantar osv osv till barn i utsatta hem och barnhem i Rumänien. Läs mer här: Sticka och Skicka Rumänien

1-milahalsduken – Sticka en del av enmilahalsduken som senare ska till barnhemmet Lavda i Ryssland. Läs mer här: 1-milahalsduken

Erikshjälpens hjärtan – Virka hjärtan med reflexbarn för barns skydd. Läs mer här: Erikshjälpen (OBS: insamlingen avslutas den 14:e Oktober)

Om jag hittar fler så ska jag lägga upp dem också. Och kom ihåg: ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.

Så sätt sprutt nu och virka, sticka, knyppla och sy!

Oodletoo! *host host*

Efter en lång frånvaro..

..så är det tamejtusan dags att börja blogga igen. Uppehållet har berott på, utan att gå in på detaljer, att jag varken psykiskt eller fysiskt har orkat med nånting sedan ungefär mars. Jag kraschade lite snyggt mitt i kandidatuppsatsen och fann mig plötsligt på god väg mot total utbrändhet. Jag var tvungen att välja mellan att hålla kvar i alla marionettrådar och till slut packa ihop totalt mentalt, eller att släppa taget om korsen och försöka hitta tillbaka dit jag var innan. Skolan fick lida (jag slutade helt enkelt gå dit), vännerna fick finna sig på trettiofjärde plats och hantverket fanns inte ens på kartan. Det enda som fick ligga i fokus var jag själv, och min grabb.

Nu, idag, tack vare mina föräldrar som alltid varit mina klippor, och min lilla pojke, så kan jag stå stadigt på mina ben igen. Jag har tagit mig tillbaka och igår började jag skolan igen. Engelska 3 (Litteratur & ekokritik/sociala och regionella variationer) och senare i November blir det Grafisk Form och Skrivande i ett medieperspektiv. Trots att det känns bra att ha tagit klivet från försörjningsstöd och depression så fick jag omedelbar ångest när jag klev in genom skolportarna. All stress kom sköljande tillbaka över mig som en tidvattenvåg och jag ville bara vända och springa. Men efter några djupa andetag (och ett par tiggda cigaretter av ett par skejtare utanför) så la sig pulsen till rätta igen och jag kunde gå in. Nu hoppas jag bara att det håller i sig. Jag ska kämpa iallafall! Antideppen håller det värsta i schack åtminstone.

Tack och lov för mina underbar föräldrar som har hjälpt mig genom det här senaste halvåret. Tack och lov för min snälla pojke som inte krånglar när mamma helt enkelt inte orkar gå upp ur sängen eller kan läsa saga för bokstäverna hoppar runt. Tack och lov för vänner som inte tar illa upp när man inte fixar att höra av sig på en hel sommar. Och tack och lov för min fina kille A som håller om mig på nätterna när jag har mardrömmar och stryker mig över håret när hopplösheten sätter in,

Nu är det bara vägen tillbaka kvar. Förhoppningsvis blir nästa inlägg lite peppigare, men nu vet ni att jag lever i alla fall!

/ Inte-längre-så-ensamma-morsan

Sämsta dagen i år

Idag blev en väldigt jobbig dag, så jag måste skriva av mig och pipa lite..

Igår märkte jag att min katt kissade konstigt, sprang och småskvätte hela tiden och jamade oroligt. Idag ringde jag veterinären och de ville att jag skulle komma in med katten och ett urinprov. Inte tusan ville hon lämna nåt urinprov så tiden blev ombokad till imorgon. Nu på eftermiddagen lyckades jag få ett urinprov iaf, hoppas att det duger till imorgon. De tror att hon har UVI, och det ska tydligen vara relativt lättbehandlat. Vi får se imorgon. Självrisken på kattförsäkringen är 1400 spänn, och det lär jag ju inte komma upp i, så det går ur egen ficka. Eller snarare, min snälla älskade räddande pappa som ställer upp och lånar mig pengar. Det här är ett av mycket få tillfällen när jag verkligen måste låna pengar..

Och som om det inte räckte för idag…

För ett par timmar sedan ringde min sons pappa (pys är där nu) och sa att pys hade ramlat på fritids och slagit sönder framtänderna i det livsfarliga kuddrummet. Så de kom och hämtade mig och så åkte vi upp till tandläkarakuten och pys fick en tillfällig fyllning. Efter nyår ska de sätta dit riktiga plast”kronor”. Det var en ytterst liten och väldigt ledsen pojke jag fick i famnen när vi kom fram, och han såg ut som sju svåra år och ett nödår med två krossade framtänder och en fläskläpp som liknar något som Evander Holyfield gett Mike Tyson. Jag tog med hans ekorre Gi som tröst, och det hjälpte litegrann. Men gud så synd det är om min pojke just nu. Han får inte äta något hårt, inte bita av och inte bita ihop hårt. Tack och lov för ett mindre överbett som göra tt tänderna inte går ihop fram..

Idag var det inte roligt att vara varken matte eller mamma, och man känner sig ju så maktlös. Det finns INGENTING man kan göra. Jag har fått ett par små sammanbrott och gråtit nu på kvällen, men det kommer nog att bli bättre, man måste ju få ur sig det på ett eller annat sätt.

Det värsta är egentligen att pys inte är hos mig, utan jag var tvungen att lämna honom när han var ledsen och hade ont. Allra helst hade jag velat ta hem honom och pyssla på honom, men det går inte. På fredag kommer han i alla fall till mig. Han var så ledsen i tandläkarstolen när han insåg att han inte kunde säga ”S” längre, för nu när tänderna är borta så läspar han. ”Men jag tycker om att säga S!” grät han och det bara skäääääääääääär i hela mammahjärtat.. Vill ha min kissekott.

God jul till oss.

Muffins!

Denna förbenade lunginflammation har hållit mig i stort sett däckad i ett par dagar nu, men idag lyckades jag i alla fall komma igång lite! En avrivning av lägenheten med tvätt, disk och städning var välbehövligt.. Men nu är jag så slut så jag knappt hänger ihop och vill bara sova.. Nu är det iaf Vem Vet Mest om en stund, då får jag vara i sängen, tjohoo!

Jag gav mig på ett par snabba muffins idag, för att belöna pysslingen för att han är så duktig och är snäll när jag är dålig. Jag var tvungen att modda receptet lite, för jag hade inte så mycket mjöl..

Fattigmansmuffins

100g smör/margarin
3 ägg
1,5 dl socker
1 tsk vanillinsocker
2 dl mjölk
3,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
En nypa salt
Random bär som fanns i frysen (röda vinbär!)

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Vispa ägg, socker och vanillinsocker poröst. Rör ner smöret och mjölken.
Blanda vetemjöl, salt och bakpulver och rör i bären i smeten.

Klafsa formarna 2/3 fulla och grädda i ca 20 min. Smakar apgott 🙂

MEN OBS! Gör inte mitt misstag! Jag använde för första gången min nya muffinsform, och insåg inte att man var tvungen att smörja teflon för att det inte ska fastna i det.. Så muffinsarna satt som berget i formen, men går utmärkt att gräva ur med sked 😀 Inget går till spillo!

Pre-bake…

Post-bake..

Och HÄR upptäckte jag mitt misstag..

Nu har jag lärt mig till nästa gång!

Och så ska jag tipsa om Fröken Gröns senaste projekt Rena Skedar där hon säljer hemlagat omnom och hemstickat finemang! Dela med er av länken, särskilt om ni bor i GBG!

Oodles!

Lungpaj!

Tjahopp, det visade sig vara lunginflammation sa läkaren (utan vare sig anamnes, prover, sänka eller nånting). Quelle intressante.. Nåja, jag fick antibiotika iaf, så det ska väl rensa upp lite i förgasaren. Tack och lov har hostan lagt sig litegrann (men gör 50 ggr ondare när den väl kommer), och jag mår relativt okej. Hoppas nu bara att allt te med honung hjälper till att lösa upp krafset i luftvägarna.

Men obs! Ni vet väl att man INTE ska blanda ner honung i hett te?! I allt över 40 grader dör de ämnen som gör nytta i kroppen, så låt teet svalna eller ta bara en sked socker istället – det gör lika mycket nytta isf 🙂 Husmorstips is the shit!

Min lille palt är så snäll. Han har varit hos morfar och mormor idag medan jag var på VC. Nu har han varit så go sedan vi kom hem och sitter och spelar dataspel nu. Ja, det är sent, men vi funkar 🙂

Oodletoo!

Host host harkel

Vissa saker kan man inte styra över – de måste få kosta. Som idag till exempel, när min förbannade hosta har blivit så illa att jag varken får behålla mat eller sova, och hela kroppen värker – huvudet mest. Då blir det en akut tripp till vårdcentralen, helgpris: 300 spänn. Just what I needed. Sen ska de säkert dyvla på mig nån svindyr medicin också som jag troligen inte ens blir bra av – precis som förra gången. Morr morr mutter. Jaja, vi får väl se vad de säger. Ska dit vid fyra. Wish me luck!

Oodletoo.