Äpplen, underbara äpplen!

Vänner är ju fantastiska att ha, det vet vi alla. Men ännu bättre blir de när de precis har köpt hus och har tre äppelträd på tomten, med så mycket äpplen att de inte kan ta hand om allt. För då får man en sån HÄR fin present!

20131015-083807.jpg

Nu har jag kokat äppelmos i tre dagar och frusit in, så jag kan i stort sett leva på fil, müsli och äpplemos i en månad om jag skulle vilja. Jag brukar hysta i lite kanel i moset också så blir smaken ännu godare, och så sötar jag antingen med ingenting eller 1 dl hermesetasströ per kilo äpplen (skalade, tärnade och klara, inte ett kilo i ICA-kassen). Det blir skitgott, ursäkta språket.

Det är tur att jag har fått mammas gamla saft/sylt-gryta att roa mig med. Hade jag bara haft mina vanliga ikea-kastruller att jobba med så hade jag stått i köket till julafton..

20131015-084435.jpg

Ser det inte smaskigt ut?! Vi fick med oss en liten kompis in med äpplena, så honom adopterade vi och döpte till Sniglus. Han bor på min paraplyaralia nu 🙂

20131015-084715.jpg

Nu har jag ungefär fyra kilo äpplen kvar som jag inte vet vad sjutton jag ska göra med. Äppelpaj och fyriskaka står redan på planeringen, men sen då? Nåt tips?

Och till sist ett tips för er fattiga studenter (eller pigga seniorer) som inte har några vänner att snylta frukt från. På www.pallafrukt.se kan man hitta folk i närheten som har fruktträd som de inte orkar/vill plocka av, och bjuder därför in till sanktionerad pallnibg. Man kan också registrera sig som fruktträdsägare och göra en god gärning för lite fattigt folk. Jag hör ofta folk som beklagar sig över att de har för mycket frukt, och att de inte orkar plocka den. Då är det väl bättre att någon som jag, som inte alltig har råd med färsk frukt eller äppelmos, kan få plocka av det? Så alla frukt/bär/grönsakslandsägare därute som av varierande anledningar inte kan eller orkar plocka av träd eller buskar – registrera er! Någon gör ni alltid lycklig.

Sidan är rätt ny, men på uppgång. Hjälp till att få den blomstrande till nästa sommar!

Nu återgå till tvätten.. Och sedan utflykt med far till Willys. Dags att fynda!

Oodletoo!

Annonser

5:2?

Så, efter att ha insett att 81 kilo kanske inte är så hälsosamt på 164 cm, så har jag bestämt mig för att ta mig ner i vikt en liten bit. Inte till ett skelett eller så, men till en mer hälsosam vikt. Och så vill jag gärna komma i mina byxor igen, även om de är trasiga och lappade, för jag har fan inte råd att köpa nya.

Min plan är att till viss del följa 5:2-dieten, men inte hålla på och fjanta med massa recept och skit. Två dagar i vecka blir det alltså grönsaker och lättfil, och i övrigt är det normalt ätande som gäller – med en liten abrovink. Jag tänker nämligen dra ner på kolhydrater så mycket som möjligt (NEJ, jag tänker inte bli nån jävla LCHF-idiot), och byta ut pastaportionerna mot smaskiga grönsaker. Idag till exempel. Kvällsmaten bestod av ett veritabelt lass med broccoli, 100 g ugnsstekt falukorv och louisiana hot sauce – för att det faktiskt ska smaka nånting 😀

Förutom kostomläggningen försöker jag nu att gå minimum en mil om dagen, eftersom det inte spelar nån roll om man äter rätt om man inte rör på sig. Min viljestyrka verkar finnas med mig i alla fall – jag bakade chokladkakor till A igår, och jag åt inte en enda! Och burken står mitt på vardagsrumsbordet, och jag har inte tagit ett enda bett! Kan bero på att jag är så vansinnigt mätt efter min broccoli- och korvkvällsmat.. Så skare va! Imorgon blir det fisk med tomat, tamejtusan.

Nu ska jag glida ner i sängen (som står i mitt vardagsrum) och vänta på Vem Vet Mest så jag kan träna hjärnan i samma takt som kroppen. Igår kunde jag faktiskt gå milen i raskt tempo utan att bli andfådd! Och jag fick även kommentaren av kära A att ”that diet thing is definitely working, your thighs are noticeably thinner. And your tummy too! But you do know I don’t care, right? You look great anyway.” Maw 😀

Håller på och virka en mössa också, en svart med bubbelstygn. Jag gjorde en grön sådan för ett tag sen (bild kommer) men då påpekade folk att jag såg ut som ett ekollon..

Mot Sherwoodsängen!

Du kan också hjälpa till

Tradera är verkligen min bästa vän just nu – jag hade ingen aning om att jag hade så mycket saker som andra människor ville ha! Kurslitteraturen rasslar iväg med jämna mellanrum, och nu har jag en massa Playmobil ligger ute, som pysslingen har tröttnat på och inte lekte med längre. Gotta love it.

Min pys är verkligen en godhjärtad liten pojke. Då och då gör vi en utrensning i hans rum, och plockar bort saker som han inte längre leker med eller har växt ifrån. Han får själv välja vad han vill göra sig av med, och det brukar bli en rejäl laddning varje gång. Saken är den att vi inte langar sakerna (såvida det inte är typ mcdonaldspryttlar och sånt), nej – vi ger dem till ”barnen som inte har några leksaker”. Med det menas att vi lägger undan leksakerna och sedan med jämna mellanrum lämnar över dem till min mamma (Bibbis Blandning) som vidare levererar dem till Kvinnojouren Moa. De barn som följer med när kvinnor flyr från sina hem av olika anledningar har väldigt sällan med sig mer än det absolut nödvändigaste, och då kan en nalle eller ett pussel, eller några bilar vara något som sprider lite glädje i en annars helt hopplös situation. Jag är så stolt över min son som vill ge bort sina saker till de som bättre behöver dem, och jag är lycklig över att jag har blivit välsignad med ett så empatiskt barn. Vi kanske inte har mycket, men det vi har för mycket av ger vi mer än gärna till de som har ännu mindre.

Till alla därute: vi kan alla göra något. Även om vi inte har mycket så finns det alltid något vi kan ge till de som inte har någonting. Vi har ett ansvar här i världen att hjälpa de som är mindre lyckligt lottade än vi. Jag gnäller ganska mycket om att jag har dåligt med pengar, men det är ett så litet bekymmer i vår värld egentligen. Jag har tak över huvudet, kläder på kroppen, mat för dagen och ovillkorlig kärlek från min familj. Allt utöver det är bara bonus.

Alla kan bidra med något, inte bara pengar. Tid är en väldigt viktig gåva också – tid och ansträngning. Många välgörenhetsorganisationer behöver volontärer för insamlingar eller volontärarbete, har man inte pengar att skänka kan man skänka sin tid! Starta en egen insamling på din arbetsplats till förmån för en välgörenhet som behöver det. Samla in urväxta vinterkläder, filtar, sockor och så vidare och donera till ditt lokala härbärge. Frivilligarbeta på ett hospice, jobba som chatt/telefonvärd på en tjej- eller kvinnojour – det finns tusentals saker du kan göra! Gå in på Volontärbyrån och titta, du kommer garanterat hitta någonting som du kan göra. Och lägg alltid växeln i donationslådan när du handlar 😉

Sedan jag var väldigt liten har min mamma inspirerat mig. I alla år har hon helt osjälviskt gett av sig själv till de mindre lyckligt lottade i samhället, och det har nog räddat många människors liv och hälsa. Jag tror aldrig att jag har sett henne sätta sig själv framför en enda annan människa, även om hon nog skulle behöva göra det ibland.. I åratal har hon stöttat vårt lokala härbärge med insamlingar, kläder, förnödenheter, tid och engagemang, och damerna på diakonicentret kallar henne till och med för ”deras ängel”. Hon har haft kontakt med en familj i Ryssland och skickat förnödenheter dit som är alltför dyra eller svåra att få tag i. När jag var barn, någonstans på mellanstadiet, så ledde mamma en gigantisk insamling till två barnhem i Polen. När insamlingen var färdig hade hon kläder, leksaker och annat som skulle levereras dit. Mamma och en vän till henne hyrde ett stort släp, och så åkte vi alla tre på en roadtrip till Polen för att lämna sakerna på barnhemmen själva. Jag är så glad att jag fick följa med och uppleva det, hade jag inte redan en ganska altruistisk syn på livet så fick jag det då.

Min mamma har alltid ägnat stora delar av sitt liv till att hjälpa människor. Hon har arbetat med funktionshindrade och förståndshandikappade, arbetat inom äldrevården och terminalvården och gett av sig själv till alla som behövt det. Tillsammans med min pappa som är den underbaraste pappan i hela världen så är de verkligen ett fantastiskt par. Båda två har hjälpt mig genom livet på alla sätt de möjligen kunnat, och fortsätter att göra det även nu i vuxen ålder. Jag har verkligen haft tur, när man ser på det.

Oj, vad långt och emotionellt det här blev, jag skulle ju bara berätta om lillpys! Men det kan det nog vara värt 🙂

Älska min mamma och pappa ❤

Egen studieplats

Går man i trean behöver man faktiskt ett eget skrivbord att göra läxor och pyssla vid, och jag tycker nog att det här blev superbra! Det enda som saknas nu är en förlängningssladd till lampan, och en skrivbordsstol – och stolen ordnar sig förhoppningsvis under morgondagen 🙂

Såhär blev det! Ett väldigt begagnat skrivbord ihopskruvat med HELT random skruvar som jag hittade i en glasburk hemma (pappa gav dem till mig när jag flyttade hit, ”utifall att”. ah, pappa, så rätt du hade). Skitfint ju!

Tooledoo!

Dessa karlar..

Hur kan de driva en till komplett vansinne trots att de egentligen inte är en del av ens liv på riktigt längre? Ibland känns det som om jag har två barn istället för ett barn och en exmake. Idag är jag så irriterad så jag inte ens vill skriva ett ordentligt inlägg här i bloggen, jag ska gå och ha fredagsmys med palten istället. Salta kringlor (Eldorado, 12,50 på Hemköp), hallonsaft och popcorn (en miljon för en tia) är ett alldeles utmärkt komplement för tusen chipssorter och cola.

AFV – T-1,45 tim.

Taataa.