Första gången på loppis!

Jajjemenssan, idag stod jag för första gången på loppis för att få in lite pengar till julklappar och pyrets födelsedag. Jag var jättenervös, men det visade sig vara jätteroligt! Mitt tips till alla därute är dock att ta med en kompis, för isch vad det blev långsamt efter ett par timmar när kunderna började glesa ut sig. Fast jag ska inte gnälla, jag hade med mig min virkning, så jag satt inte i sjön!

Vad sålde jag då? Jo, barngrejor, barnkläder, leksaker, böcker och dvd-skivor. Det sa verkligen bara SLURP den första timmen, sen var alla leksakerna borta! Så nu måste jag rota lite mer i mina gömmor och se om jag hittar mer lekprylar att nasa imorgon. För jag ska faktiskt stå imorgon också. Inte den smartaste iden, men fanken – man lär så länge man lever! Får hoppas att jag blir av med lite mer prylar då!

Så alla ni som är sugna på loppis kan ju glida ner en sväng på Munktellarenan i Eskilstuna imorgon dårå 🙂

Efter att bordshyran var intjänad och växelpengarna återbetalade till päronen så hade jag fått ihop nästan 400 kronor – vilket är mycket för en fatttig ensam morsa! Nu får nog pysslingen nåt roligt i födelsedagspresent i alla fall!

Skoj vare!

Oodletoo!

Annonser

Du kan också hjälpa till

Tradera är verkligen min bästa vän just nu – jag hade ingen aning om att jag hade så mycket saker som andra människor ville ha! Kurslitteraturen rasslar iväg med jämna mellanrum, och nu har jag en massa Playmobil ligger ute, som pysslingen har tröttnat på och inte lekte med längre. Gotta love it.

Min pys är verkligen en godhjärtad liten pojke. Då och då gör vi en utrensning i hans rum, och plockar bort saker som han inte längre leker med eller har växt ifrån. Han får själv välja vad han vill göra sig av med, och det brukar bli en rejäl laddning varje gång. Saken är den att vi inte langar sakerna (såvida det inte är typ mcdonaldspryttlar och sånt), nej – vi ger dem till ”barnen som inte har några leksaker”. Med det menas att vi lägger undan leksakerna och sedan med jämna mellanrum lämnar över dem till min mamma (Bibbis Blandning) som vidare levererar dem till Kvinnojouren Moa. De barn som följer med när kvinnor flyr från sina hem av olika anledningar har väldigt sällan med sig mer än det absolut nödvändigaste, och då kan en nalle eller ett pussel, eller några bilar vara något som sprider lite glädje i en annars helt hopplös situation. Jag är så stolt över min son som vill ge bort sina saker till de som bättre behöver dem, och jag är lycklig över att jag har blivit välsignad med ett så empatiskt barn. Vi kanske inte har mycket, men det vi har för mycket av ger vi mer än gärna till de som har ännu mindre.

Till alla därute: vi kan alla göra något. Även om vi inte har mycket så finns det alltid något vi kan ge till de som inte har någonting. Vi har ett ansvar här i världen att hjälpa de som är mindre lyckligt lottade än vi. Jag gnäller ganska mycket om att jag har dåligt med pengar, men det är ett så litet bekymmer i vår värld egentligen. Jag har tak över huvudet, kläder på kroppen, mat för dagen och ovillkorlig kärlek från min familj. Allt utöver det är bara bonus.

Alla kan bidra med något, inte bara pengar. Tid är en väldigt viktig gåva också – tid och ansträngning. Många välgörenhetsorganisationer behöver volontärer för insamlingar eller volontärarbete, har man inte pengar att skänka kan man skänka sin tid! Starta en egen insamling på din arbetsplats till förmån för en välgörenhet som behöver det. Samla in urväxta vinterkläder, filtar, sockor och så vidare och donera till ditt lokala härbärge. Frivilligarbeta på ett hospice, jobba som chatt/telefonvärd på en tjej- eller kvinnojour – det finns tusentals saker du kan göra! Gå in på Volontärbyrån och titta, du kommer garanterat hitta någonting som du kan göra. Och lägg alltid växeln i donationslådan när du handlar 😉

Sedan jag var väldigt liten har min mamma inspirerat mig. I alla år har hon helt osjälviskt gett av sig själv till de mindre lyckligt lottade i samhället, och det har nog räddat många människors liv och hälsa. Jag tror aldrig att jag har sett henne sätta sig själv framför en enda annan människa, även om hon nog skulle behöva göra det ibland.. I åratal har hon stöttat vårt lokala härbärge med insamlingar, kläder, förnödenheter, tid och engagemang, och damerna på diakonicentret kallar henne till och med för ”deras ängel”. Hon har haft kontakt med en familj i Ryssland och skickat förnödenheter dit som är alltför dyra eller svåra att få tag i. När jag var barn, någonstans på mellanstadiet, så ledde mamma en gigantisk insamling till två barnhem i Polen. När insamlingen var färdig hade hon kläder, leksaker och annat som skulle levereras dit. Mamma och en vän till henne hyrde ett stort släp, och så åkte vi alla tre på en roadtrip till Polen för att lämna sakerna på barnhemmen själva. Jag är så glad att jag fick följa med och uppleva det, hade jag inte redan en ganska altruistisk syn på livet så fick jag det då.

Min mamma har alltid ägnat stora delar av sitt liv till att hjälpa människor. Hon har arbetat med funktionshindrade och förståndshandikappade, arbetat inom äldrevården och terminalvården och gett av sig själv till alla som behövt det. Tillsammans med min pappa som är den underbaraste pappan i hela världen så är de verkligen ett fantastiskt par. Båda två har hjälpt mig genom livet på alla sätt de möjligen kunnat, och fortsätter att göra det även nu i vuxen ålder. Jag har verkligen haft tur, när man ser på det.

Oj, vad långt och emotionellt det här blev, jag skulle ju bara berätta om lillpys! Men det kan det nog vara värt 🙂

Älska min mamma och pappa ❤